- att ramla i trappor och slå ut tänderna.
- ramla någon annanstans och slå ut tänderna.
- att jag ska tappa min impulskontroll och slänga alla mina värdesaker i kanalen när jag går över broar (ett tag kunde jag inte gå över broar alls pga detta)
- att jag ska tappa min impulskontroll och råka ta livet av mig (ffa genom att gå ut framför spårvagnar och bussar).
- att ingen tycker om mig ingen alls ingen alls ingen alls och därför måste jag göra någon ritual för att GOTTGÖRA mig och min dåliga person och se till att dom......därför kan tycka om mig. 100% logiskt.
bonuslista över några av mina jobbigaste tvångsbeteenden (jmfr tankar):
- inte gå på sträck och sprickor i marken. den här är inte så illa längre, men när jag var femton var det helt extremt, och det kommer tillbaka med full kraft så fort jag är stressad eller något jobbigt har hänt.
- gå EXAKT samma väg sträckor som jag går ofta. det här är ju egentligen inget problem förrän jag går sträckan med någon annan och typ PUTTAR den ut i vägen när det är dags att gå över.......... sympatisk tjej!
- när jag städar och städar och städar i 100 år för att när jag väl börjat finns det inget stopp då måste det bli SPOTLESS då måste jag städa allt med tusen olika medel och med tandborste och jag måste få bort alla fläckar som ingen någonsin sett som ingen någonsin skulle se
- vika all tvätt även underkläder. det här är tydligen något som inte alla gör. dom viker inte trosor och kalsonger. att inte göra det skulle underlätta mitt liv, blir oerhört utmattad av att tvätta och ffa underkläderna tar så JÄVLA lång tid att vika. och jag vet jag veeeeet att nästan alla jag känner bara slänger in allting i en hög och jag vet att jag också borde göra det, men jag får andnöd av det och så står jag där och viker tvångsmässigt alla trosor noggrant och alldeles perfekt.